Light at the end of the tunnel!

Det här har varit en omvälvande dag. Om jag ska förklara måste jag nog börja från början och reda ut en del saker så this is the case... Jag har varit här i drygt tre månader nu och i ärlighetens namn har jag inte trivts över huvud taget. Detta har jag givetvis inte velat erkänna för mig själv och inte heller för bloggen eller resten av världen. Men nu har det börjat gå lite över styr. Jag sover dåligt, har ångest inför jobbet nästan varje dag och trivs inte alls speciellt bra med någonting. Det har dessutom börjat märkas på jobbet att jag inte trivs då jag är väldigt lättirriterad och omotiverad. Så nu har jag bestämt mig för att börja vara lite mer ärlig mot mig själv och andra. Jag pratade därför med Rebecca idag och berättade hur jag känner inför att vara här. Jag var fullkomligt gråtfärdig innan jag tog upp det och vet egentligen inte vad jag hade väntat mig, men hon var väldigt förstående och förklarade att jag givetvis inte ska stanna om jag mår dåligt av det. Så nu ska jag fortsätta fram till jul och om jag fortfarande inte vill stanna när vi kommer tillbaka till London i slutet av december så slutar jag i början av nästa år. Jag trodde att jag skulle bli mycket starkare om jag "stod ut" ett helt år här, men nu när jag har tagit mod till mig och förklarat situationen för chefen så känns det genast mycket bättre. Ibland är det kanske smartare att våga ge upp än att gå omkring och må dåligt av det man gör. Så nu får vi se. Jag önskar givetvis att allting ska lösa sig och att jag ska börja trivas här och kunna uppskatta jobbet och staden och allt som hör till det liv jag har här, men jag känner mig oerhört lättad över att veta att jag kan åka om jag vill. Så jag är nog ganska nöjd och glad nu faktiskt. Lättad och lugn!

Imorgon kommer Karolina, den gamla au pairen, hit över dagen och det ska bli jättekul att se henne igen. Dessutom kommer Andreas son hit så vi kommer ha fem barn i huset resten av veckan. Men det är kul för barnen för de är verkligen störtförtjusta i sin storebror.

Nu ska jag ta ett långt bad och göra en ansiktsmask innan bedtime och sedan får jag - förhoppningsvis - sova gott hela natten. Imorgon börjar jag tidigt så det skulle vara skönt med lite ostörd sömn för en gångs skull.

/Amanda

Kommentarer
Postat av: Evelina

Jag känner igen din känsla tjejen. Stongt av dej att klara hela tre månader med den känslan. Jag vet ju hur jag kände och jag hade inte riktigt stake att stannna längre än nödvändigt. Men jag hoppas att du börjar trivas nu när du vet att det inte är en press att du behöver stanna så länge :) Om du inte vill vara kvar ser jag fram emot att träffa dig i sverige igen :D

Puss!

2010-11-16 @ 22:42:50
URL: http://evelinastendahl.blogg.se/
Postat av: Amanda

Jo, jag kände att det inte gick att hålla inne längre. Men nu när jag vet att möjligheten finns för mig att lämna London så känns det genast bättre. Klart vi ska ses om jag kommer tillbaka till Sverige. Jag hör av mig! :)

2010-11-16 @ 23:16:26
Postat av: Ywonne Löfvall

du ser, ibland är inte livet svårare än man gör det, och ibland är det precis tvärtom, hur man än gör, men nu gick det ju finfint. Ha en fin dag, hörs ikväll. puss mamma

2010-11-17 @ 07:26:03
Postat av: Sofie

hej pärlan! känns jättetråkigt att veta att du inte mått bra... jag hoppas verkligen att det blir bättre. för att vara lite ful: jag blir inte direkt ledsen om du kommer hem heller, mer amanda till mig! :P men självklart hoppas jag du får det bättre och att du kommer trivas. puss <3

2010-11-17 @ 23:05:51
Postat av: Frida

bra gjort att berätta för rebecca hur du känner! följ ditt hjärta :)

2010-11-23 @ 18:48:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0