amandajackeltoft

Bloggen dör. Det gör den. Men här är i alla fall ett par bilder från mina senaste veckor.


Jag och hjärtat på Brickan förra helgen.


Brendan och Carro.


The Dove. Dessvärre inte lika fint när tidvattnet är lågt.


Kebab mitt i natten.


Picknick i Lammas Park.


Alexanders gula rum i Northfields.


Berg med las chicas i måndags.


Onyttigheter och solsken.


Jordgubbar! <3


Matlagning hos Tove innan MK i måndags.


Linnea och jag hos Tove.

De senaste veckorna har gått läskigt fort. Jag har jobbat, varit i London, jobbat lite till, irriterat mig på regnvädershelvetet, glatts åt solskenet som följde, träffat kompisar, jobbat på min sommaralkoholism och hängt i Bergs slussar med mera... Jag jobbar och försöker utöver det få ut så mycket som möjligt av min lediga tid. Imorgon är jag ledig och det väntas bad med mamma och lillebror. Kvällen spenderas sedan med en massa fina tjejer, vin och matlagning.

/Amanda

Här sitter jag! I Carros lägenhet i Fulham och vräker i mig Sensations Thai Sweet Chilli chips så att jag får ont i magen. Vi kom nyss hem ifrån Hammersmith och lyckades precis missa regnet som nu öser ner utanför fönstret. Carro står i duschen och snart är det väl dags att korka upp den första vinaren och komma i stämning inför kvällen.

Jag var så fasligt trött när jag anlände till Liverpool Street igår. Efter sju timmar av varvad vakenhet och sömn på bussar, flyg och sedan bussar igen var det svårt att hitta energin att ge sig ut och göra Brick Lane. Men som tur var hade jag världen bästa Starbucks nära tills hands och efter en stor kaffe därifrån var jag snart på topp. Vi gick som vanligt direkt till matmarknaden som nu hade utökats med en trevlig italiensk mathörna och efter ett stort pastaintag fortsatte vi till Vibe. Sedan rullade dagen förbi snabbt och avslutades slutligen på Water Poet efter ett par drinkar för mycket. Jag åkte sedan "hem" till Kilburn eftersom Carro hamnade hos Brendan och Alexander hos Amel. Jag genomgick dessutom ett mindre sammanbrott på vägen till huset i en kombination av lättnad, saknad och fördröjd ångest. Och jag måste säga att jag är glad att jag inte bo här längre. Det passade nog inte mig så bra det här London-livet. Inte vardagen i alla fall... Jag tycker mycket bättre om att komma hit och bara chilla så här några gånger om året. Det är bra det. Festligt liksom!



Och ikväll är det fest igen. Elk står på schemat där det väntas drinkar för halva priset hela kvällen. Jag, Carro och Alexandra är givna och sedan får vi se vilka mer som blir sugna. Men nu ska jag prova mina nya inköp från Primark och se efter om vinet är kylt än.

Pusshej!
/Amanda

Hallelujah! Jag har avklarat hela min första arbetsvecka och har nu nästan en veckas ledighet att se fram emot. Jag kom nyss hem och sitter nu som paralyserad i min stackars fläckiga soffa och funderar över hur jag ska orka packa, diska, städa, organisera... Gud, vilken dag det var på jobbet. Allt krånglade på samma gång och inte fick jag någon lunch heller för att allt blev så stressigt. Men något har jag väl lärt mig idag också hoppas jag. Nu tänker jag dock lägga larmhanteringen åt sidan en stund och fokusera på min ledighet.

Imorgon tar jag Skavsta-bussen klockan tio över sju och möter efter ett antal timmars resande upp Carro och Bojjan på Liverpool Street för en lång, härlig dag på Brick Lane. Sedan väntar några dagars allmänt häng och på onsdag kväll sticker jag tillbaka igen. Jag får världens krampkänsla i magen när jag tänker på resandet. Jag orkar inte, orkar inte, orkar inte. Det har blivit lite för mycket hattande den senaste tiden och jag skulle gärna undvika transporttiden om det var möjligt. Men men, egentligen är det ganska fascinerande att jag kan ta mig från min lilla lägenhet i Linköping till Brick Lane på bara sju timmar. Jag pallar nog. Det är ju för en god sak!

Nu har jag precis öppnat en cider i ett försök att få någon slags härlig ledighets/helgkänsla. Väskan ligger fortfarande tom på golvet och disken sedan igår ockuperar diskbänken. Dags för handling, med andra ord!



Vi hörs på torsdag om inte innan!
/Amanda

Fredag! Jag jobbar imorgon, men börjar först klockan tre på eftermiddagen så det blev lite fredag för mig också idag. Frida, Becka, Cirri och Elin var här. Becka har nämligen kommit hem från Barcelona nu. Det är sjukt att jag inte har sett den kvinnan sedan i december. Men det känns som att tiden har stått still här hemma och att allt är precis som vanligt nu när vi alla är på plats igen. Konstig känsla!


Exakt så här snygga var vi för ett par timmar sedan.

Nu ska jag sova. Länge och utan att ställa någon väckarklocka. Imorgon väntar jobb och packning. Sticker tidigt på söndag och kommer hem igen sent på onsdag kväll. London, ledighet, Bojjan, Carro...! Jo, det här kommer bli ett par bra dagar!

/Amanda

Tredje maskinen tvättas för fullt nere i tvättstugan. Jag har sovit tre effektiva timmar i natt och är relativt pigg för tillfället. Om lite drygt en timme ska jag möta upp nya hyresvärden för besiktning av lägenheten och sedan blir det en snabb lunch med mamma innan det bär av till jobbet för ett litet, trevligt kvällspass. Sista dagen med Andreas, min fadder, och sedan är det kört. För mig, för kunderna, för företaget! Nej då, men det ska nog gå bra... Vi håller tummarna!

Nu tänkte jag ta tag i det där berget med disk som jag har tittat på de senaste veckorna. Och sedan måste jag faktiskt skynda iväg. Ikväll sover jag i Ljungsbro för jag har lovat att köra hem Anders som ska ut och roa sig. Och sedan är det bara två jobbpass kvar innan jag sticker till London. Semester typ! :)


/Amanda

Varför, varför har jag suttit uppe och tittat på hockey med Robert, Linnea och Daniel hela natten? Varför går jag och lägger mig klockan fem på morgonen när jag har tvättid klockan sju? Fy, vad trött jag är!

Godnatt!
/Amanda

Så ligger det till, det finns inget jag kan delge er som inte tråkar ihjäl er. Jag har jobbat nio timmar i dag varav den sista till största delen gick åt till okontrollerade skrattattacker till följd av de tidigare åtta timmarnas arbete. Kvällen har jag spenderat med Carro och Elin, ätandes kebabpizza och tittandes på "I rymden finns inga känslor".

Igår hade vi en liten Spint-reunion på Ågatan med åtta gamla klasskompisar och det blev ganska sent (senare än planerat i varje fall), så idag tänkte jag försöka få lite mer sömn. Jag börjar halv tolv imorgon så jag får en hel extra halvtimme på morgonen jämfört med idag. Inte för att det på något sätt är nödvändigt, men ibland är det skönt att börja dagen långsamt. Jag har ingen frukost hemma heller så då får jag gott om tid att köpa och inta den också. Mysmorgon med andra ord! Och så blir det myskväll och vin med Linnea på kvällen. :)

Men nu: Sängen!

iBuenas noches!
/Amanda

Söndagkväll! Söndagsångesten är närvarande, men kontrollerad. Jag borde sova, men är inte trött. Sov ganska länge imorse och tänkte försöka blogga lite innan jag slutligen tvingar mig själv i säng.

Igår fyllde Elin år. Jag, Carro och Rebecka började kvällen hemma hos henne med vin, cider, drinkar, allsång och presentöppning. Sedan hade vi planerat för utgång och trots att jag gav Ågatan ett tappert försök så misslyckades jag och bestämde mig för att gå hem redan i kön. Men det blev ändå en trevlig kväll och jag var så trött att jag troligen inte hade haft kul ute ändå. Jag vaknade med nackspärr i soffan vid tjugo över tre i natt och undrade hur tusan jag hade kunnat tillåta mig själv att somna där.





Lite bilder från gårdagen.

I förmiddags tog jag tåget till Rimforsa. Att åka tåg dit på sommaren gör mig alltid så barnsligt förtjust i livet. Jag tror kanske att tågsträckan mellan Linköping och Rimforsa kan vara något av det allra mysigaste i östgötsk naturväg. Det är bara skog, sjöar, näckrosor, hästar, bäckar, solsken, broar, små söta samhällen, stugor och kor överallt. Så jag satt där med min latte och ett leende på läpparna och tittade ut genom fönstret i 40 minuter och tyckte att livet kändes ganska bra. Sedan tar det ungefär två minuter innan man glömmer bort den där känslan och allt blir som vanligt igen, men åh, vad trevligt jag hade där en stund.







Så idag har jag alltså tagit mig an rollen som engagerad storasyster och spenderat lite tid med mina små, rara Rimforsa-bröder. Jag kom hem igen vid sju-tiden och har i princip inte gjort en enda vettig sak sedan dess. Men så får det kanske vara på söndagar. Imorgon börjar jag klockan elva och jobbar fram till nio på kvällen. Vill inte ens tänka på hur trött mitt stackars huvud kommer vara imorgon kväll. Men nu ska jag sussa!

/Amanda

Det är helg. Det är lördag. Det är Elins födelsedag! Och ikväll är det fest! Jag kom ganska nyss hem från jobbet och springer omkring i en nedsläckt lägenhet med neddragna rullgardiner i jakt på en trötthetskänsla. Jag tänkte försöka sova lite innan jag ska över till Elin där det blir förfest med Becka och Carro.

Jag började tidigt imorse också. Att komma till jobbet klockan halv sju en lördag är som att vara liten och komma först till dagis. Det är precis samma känsla. Det är lugnt och tyst och det är ingen som ens har tänt lamporna än. I nästan två timmar satt jag och stirrade in i en näst intill tom skärm och vi fick bokstavligen slåss om larmen för att ha något att göra. Men efter ett par timmar släppte det och därefter flöt dagen förbi fort.

Imorgon är jag ledig och jag har lovat alla mini-bröderna att komma ut till Rimforsa. Men det blir nog en ganska snabb tur. Sedan väntar en veckas jobb och på söndag sticker jag till London (igen!). Men nu måste jag ta tag i mig själv och rota fram något som jag kan ha på mig ikväll. Det blir inte lätt i min stackars ödelagda garderob, men det är värt ett försök.

Trevlig helg!
/Amanda

Hej och hå, vilken dag det har varit. Händelserik och lagom stressig. Den började klockan 04.50 imorse när jag väcktes av min mobil som berättade att det var dags att stiga upp och gå till jobbet. Med tre timmars sömn i bagaget och en djävulsk baksmälla gjorde jag mig redo för min första riktiga arbetsdag. De första timmarna fram till lunch gick galet långsamt och att larmhantera bakis är därför ingenting jag kan rekommendera. Men arbetsdagen avslutades lyckligtvis redan klockan två och jo, jag är ändå relativt nöjd med min insats.

Efter jobbet mötte jag upp Carro för lite hemlighetsstämplade aktiviteter på stan och därefter följde jag med mamma ut till Ljungsbro. På vägen ut dit hann jag dessutom med att skriva kontrakt för min nya lägenhet som jag får i augusti samt köpa soffa och lite annat smått och gott att ställa i den. Så nu är jag all set and ready to move. Eller delvis i alla fall, det finns ju fortfarande en del annat att inhandla såklart.






Lite fina bilder på fina människor från igår.

Igår var Carro och Alexander här och gjorde livet underbart. Vi satt och diskuterade livet på balkongen och avslutade kvällen med en snabb tur till NH. Nu har jag precis tagit en Soñodor och ska bara dricka upp mitt te innan jag går och lägger mig. Planen är att sova (minst!) sex timmar i natt. Och imorgon börjar jag jobba vid halv sju. Då ska jag slå mitt personliga larmrekord. Det ni!

/Amanda

Så här ser läget ut just nu. Imorgon jobbar jag min första dag ensam. Who cares! ;)

/Amanda

Långhelgen är slut och vardagen är tillbaka. Spontan känsla gällande det: Toppenskönt! Jag vet inte varför, men jag trivs så bra på jobbet framför min dator med mina koder och mina kortkommandon och larmhandhavanden. Det finns alltid något att tänka på och det finns inte mycket tid över till andra destruktiva tankar. Jag hade ett litet samtal med mina utbildare idag också och enligt dem finns det ingenting att klaga på vad gäller mitt arbete. Och sådant är ju alltid kul att höra! På torsdag har vi prov och sedan är det dags för oss små nykläckta att lämna boet och prova våra egna vingar. Nervöst, men roligt antar jag.

Imorgon sticker jag ut till Ljungsbro direkt efter jobbet. Jag har lovat att fixa käk till familjen som kommer hem från Spanien vid åtta-tiden. Sedan väntar en kväll med Alexander på torsdag, jobb fredag, lördag och utgång för att fira Elins födelsedag på lördag kväll.


Random bild, bara för att vi ser sådär förskräckligt uttråkade ut.

Nu ikväll finns det nog inte energi till så mycket intressant. Jag tänkte släpa mig iväg till ICA för att inhandla något onyttigt och göra ett seriöst försök att bli beroende av tv-serien "The only way is Essex" som börjar ikväll.

/Amanda

Måndag och nationaldag idag. Ledighet! Förmiddagen spenderades med mormor och eftermiddagen/kvällen med Frida och Sofie. Vi åkte fram och tillbaka genom hela Linköping med omnejd i jakt på en trevlig spot att sola, käka glass och bada på. Badandet fick vi skippa, men resten blev av. Så jag tillbringade kvällen med dessa fina flickor och tänkte att livet nog kanske inte är så dumt ändå.

Nu är jag hemma igen. Allt är lika segt som vanligt. Jag sitter i soffan och tittar på min avstängda tv. Funderar på när det är dags att söka hjälp. Försöker glädjas åt jobbet, tittar i kylskåpet, hittar ingenting som möjligtvis kan förtäras och återvänder till soffan. Sitter lite till. Googlar mina symptom och tänker att det nog kanske är dags att ta tag i sig själv, sluta deppa. Irriterar mig på min sårbarhet. Kollar RyanAir i jakt på en billig flygbiljett till var-som-helst. Kollar kontot och lägger sedan snabbt ner biljettletandet igen. Funderar lite på livet och inser att jag inte förstår mig på det. Men kanske är det bara så... Att man inte alltid förstår sig på allting. Att man inte alltid kan vara på topp! Jag vet inte, jag förstår inte och jag ger upp. Nu är det så här och så är det med det! Livet vill inte samarbeta och då får det väl vara så. Jag överlever nog ändå. Imorgon biter jag ihop, sätter på mig mina röda Securitas-tröja och går till jobbet precis som vanligt. Och ingen kommer att märka någonting! Jag är världens gladaste och jag kan om jag vill. Men man måste få bråka tillbaka ibland. Man måste få säga till livet att det kan dra åt helvete om det ska hålla på att jävlas på det här viset. Och tro nu inte att jag inte vet att det finns barn som svälter och krig och elände och fan så mycket värre saker på andra platser än här i min lilla etta. Jag vet och jag förstår. Allting är relativt. Men just nu är det så här det känns och jag måste få deppa lite i min ensamhet för att kunna leka glad och positiv larmoperatör resten av veckan.

Tack och hej!
/Amanda

Termometern visar 27 grader. Solen skiner, bikinin är på och det mousserande vinet ligger nedpackat i väskan, redo att intas i första bästa solstol. Jag har ätit drömmar (kakorna, ni vet) till frukost och ska strax springa iväg till bussen där Carro väntar.



Så nu kör vi! På med solglasögonen och ut i solen!
/Amanda

Jag bråkar lite med livet idag! Eller så är det livet som bråkar med mig. Jag har jobbat, tittat på lägenhet, druckit vin, träffat Carro och nu sist skypat med Alexander. Solen skiner och det är 100 % sommar ute, men allt känns ändå inte riktigt som det ska. Jag har tre lediga dagar framför mig och jag irriterar mig något enormt på det faktum att jag inte kan skaka av mig min hopplöshetskänsla. Men ups and downs, berg och dalar, jag antar att det bara är så livet fungerar.

Sova kan jag inte heller göra. Jag tycks liksom aldrig bli trött om kvällarna och sedan vaknar jag som en zombie på morgnarna och är inte vid fullt medvetande förrän efter min andra kopp kaffe på jobbet. Jag tror inte riktigt att jag har vant mig vid omställningen än. Det kommer väl det också...

Jag tycker egentligen att hela livet i Sverige är en enda stor omställning. Vi är så manodepressiva här uppe i norr att det är svårt att hitta en balans i livet. En tredjedel av året springer större delen av den svenska befolkningen omkring halvnakna i solen, helt hysteriskt glada över att solen faktiskt inte har övergivit oss helt och hållet. Vi har för lite kläder på oss, dricker för mycket vin och grillar som galningar. Resterande två tredjedelar av året drabbas vi av höst/vinterdepressioner. Vi vaknar i mörker och somnar i mörker. Går till jobbet innan solen går upp och hem när den redan hunnit ner. Vi sover och fryser och mår allmänt dåligt. Deppiga, trötta, kalla... Det är allt eller inget! Hoppfullt eller hopplöst!

Men nu är det ju sommar! Och då ska man väl vara glad? Vi är ju värre än Pavlovs hundar. Så fort vi får se en kall öl och känner doften av grillat en sommarkväll så pumpas det serotonin till hjärnan och hela kroppen skriker av glädje och energi. Men det här året har jag inte hunnit med. Jag har haft alldeles för mycket annat att tänka på, gråta över och glädjas åt att jag har glömt bort det enkla i att bara följa med i årstiderna. Men visst ska det bli skönt med lite ledighet! Kanske är det precis vad jag behöver. Ett par planlösa dagar för att acklimatisera mig och bli ett med den svenska sommaren. Och för att läsa larminstruktioner och användarmanualer såklart! Så jag antar att jag ska försöka gå och lägga mig och låta sommaren väcka mig imorgon. Då väntar en dag med Caroline ute i Ljungsbro.



/Amanda

Det går utför med bloggen! Den behöver läggas ner och det är ett faktum. Frågan är bara när detta kommer att ske. För bloggen har jag ju haft under mina små äventyr runt om i världen och den här gången har den liksom bara hängt sig kvar. Kanske i något slags hopp om att en dag få användas från ett annat land igen. Och det tar emot att lägga ner den. Det innebär ett erkännande av ett vanligt, rutinmässigt Linköpings-liv där ingen blogg krävs för att alla redan vet precis vad som händer i ens liv. Men visst är jag nöjd med min tillvaro just nu. Det känns avslappnat och skönt att ha en något långsiktigare plan än tidigare, men det är samtidigt lite skrämmande i mina ögon.

Anyway... Den senaste veckan har kantats av ganska stora mängder vin och nästan lika mycket jobb. Idag var det dock ledigt och oj, vad det var välbehövligt. Men imorgon ska jag tillbaka för lite seriös larmhantering och sedan är det långhelg. Jag tänkte faktiskt bara dricka lite te nu och sedan ta en sömntablett och gå och lägga mig. Har sovit så dåligt den senaste tiden och måste få ordning på det.



Två små bilder på mig och las chicas från i lördags.

Jag har varit dålig på att använda kameran de senaste dagarna faktiskt, men det får det bli ändring på. Imorgon är det som sagt jobb och sedan ska jag på lägenhetsvisning. Och så måste jag se till att boka lite flygbiljetter också nu när sommarschemat är klart. London, i'm coming back! :)

/Amanda