amandajackeltoft

Livet ha tagit en konstig vändning. Inte oväntad och inte ofrivillig, men konstig och annorlunda. Min första tanke är att deppa ihop såklart. Men det håller ju inte! Inte kan jag sitta här och deppa över något som jag innerst inne vet är hundra procent rätt. Att fortsätta fungerade inte. Det var ohållbart och gjorde ont. Men det går inte att förneka min rädsla. Jag är 20 år och singel för första gången på tre år. Herregud, vad det är svårt att inse sanningen, men så är det och så kommer det att vara. Så nu gäller det bara att vänja sig och lära sig att uppskatta det nya livet även om det kommer att ta sin tid det också.


Lilla jag, en nyårsafton, drygt tre år tillbaka i tiden.

Veckan har alltså, på grund av det du just läste, varit något turbulent. Men utöver det så har jag haft en lugn vecka. Jag mår mycket bättre nu och har bara ett par tabletter kvar av min pencillinkur. I torsdags åkte jag ut till Rimforsa för att spendera kvalitetstid med mina Jakeltoft-bröder. Vi åt vår traditionsenliga tacos, vilket vi alltid gör när jag kommer på besök, spelade spel och såg på animerade filmer. I fredags stannade de två yngsta hemma från skolan så att jag fick ytterligare lite tid med dem innan det var dags att åka tillbaka in till stan. Där mötte jag upp Sanita för en runda på stan som resulterade i ett par nya byxor och några flaskor vin på Systemet.

Gårdagskvällen spenderades sedan hos Linnea där vi för första gången lyckades hålla oss vakna större delen av kvällen. Vi drack vin och åt mat och pratade bort hela kvällen fram till midnatt. Idag har jag helt olycksfritt kört hela vägen hem till Ljungsbro i mammas numera reparerade Hyundai, läst ut min ganska dåliga kriminalroman samt på ett mirakulöst sätt lagat vår hopplösa dator och ikväll väntar en kväll hemma med mamma och lillebror.

Imorgon ryktas det om att det ska bli riktigt varmt ute, men jag misstänker att det bara är falska förhoppningar från människor som liksom jag börjar längta lite för mycket till sommaren. Vi får se hur det blir med den saken!

/Amanda